– Syr 35:1-12 Ps 50:5-8,14,23 Mark 10:28-31 –

”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.”

De yttre offren i det första Förbundet kan för oss framstå som pri­mitiva, men de pekade mot de inre. De måste bäras fram ”frikos­tigt” och ”med glädje”. Redan profeterna gisslar yttre offer utan inre täckning.

Syrak visste att vad de bar fram till Gud var en gengåva av vad de själ­va hade tagit emot. Bärs de inte fram till Givaren blir livet halvt och ofull­­bor­dat. Människan är ju skapad till Givarens avbild.

Det viktigaste redskapet i detta utbyte är vår fria vilja. ”Överlämna med glädje det heliga tiondet.” Det är därför Be­ne­dictus är så sträng mot knot­ande. Den knotande saboterar själva kallelsen.

I den heliga eukaristin, som betyder tacksägelse, bär vi fram vad Gud lagt som gåva i våra händer, skapelsens gåvor och oss själva. Det sker i kraft av och infogat i Kris­­­­ti offergåva av sig själv till Fadern.

Därför kan Jesus säga att de som ”lämnat allt för hans och evangeliets skull” skall få ”hundrafalt igen, redan här i världen mitt under förföljel­ser”.

Dessa gudomliga gengåvor är allt vad Kyrkan är och ger: ”hus och brö­der och systrar och mödrar och barn och åkrar”. Det sammanfattas i ut­trycket: ”de heli­gas gemen­skap”, frukten av Guds ord och de heliga sak­ramenten.

Denna gemenskap full­kom­nas ”i den kommande världen”, eftersom den här värl­den fort­farande präglas av orättvisa. ”Herren skall återgäl­da dig sjufalt”, sade Syrak. Det sjufaldiga står för det eviga livets över­flöd.

Fienden gör karikatyrer på allt. Av vår gengåva blir snålhet och beräk­nande ”gär­nings­lära”. Sådant kan sitta djupt, men upp­häver ändå inte bruket, den fram­burna gåvan, tron formad av kärleken.

Därför är det tillvarons innersta grundlag vi firar i den heliga eukaristin. Den föregri­per all­tings fullbordan. Den lär oss att bära fram allt och där­i­ge­nom ”tac­ka för allt”.

”Ge åt den Högste så som han gett åt dig.”