– 1 Kor 15:1-8 Ps 19:2-5 Joh 14:6-14 –

”Den som har sett mig har sett Fadern.”

Apostlarna hade sett Jesu gärningar och hört hans ord. Nu för­kla­rar Jesus vad de anat, men inte till fullo förstått.

Han hade inte talat eller utfört något ”eget”. Hans vilja var att gö­ra Fa­derns vil­ja. ”Fa­dern är i mig och utför sina gär­ningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig.”

Detta Guds verk skall fortsätta i och genom hans kyrka. ”Den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag och ännu större.” 

Därför måste vi lära oss att ur­skilja och bedöma an­darna.

”Allt måste bedömas med utgångspunkt i sitt ursprung”, säger en ti­dig kyrko­fa­der (Tertullianus).

Det dyker ständigt upp nya andliga rörelser och ”för­sam­lingar”. Ofta med anspråk på att leverera något nytt och lovande. Deras tid är ofta kort.

Vår enda historiska förbindelselänk med Jesus är apostlarna. Där­­för måste det kyrkan säger och gör ha apos­toliskt ursprung, men också följa samma mönster som vid ”ursprunget”. Varken Jesus eller apost­larna förmedlade något ”eget”. De för­medlade vad de tagit emot.

”Sanningen är oss given”, som de nordiska biskoparna säger i sitt senaste herdabrev. Endast sanningen bär frukt och befriar.

Samma prövning behövs i människans inre. Tankar och idéer som ”dyker upp” måste prö­vas, de­ras ursprung avslöjas. Kom­mer de från Gud el­ler från fienden, eller bara från oss själva?

Lärjungen får ett enormt löfte: ”Vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, så att Fa­dern blir förhärligad ge­nom Sonen”.

Vi ber och firar den heliga eukaristin för att dö från allt eget, bli det vi tar emot – och förund­ras över hur det bär frukt.

”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.”