– Jes 55:10-11 Ps 34:4-7,16-19 Matt 6:7-15 –

Guds ord liknas av profeten vid regnet och snön, som gör jorden frukt­bäran­de. Her­rens ord ”skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha ver­kat vad det var utsänt till”.

Det sker inte automatiskt. Människan måste ta ordet i sin mun och göra det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord. Sju gånger om dagen, sä­ger Bene­dic­tus. Jesus ger oss sju böner och säger: ”Så skall ni be”.

Då sker något. Cassianus säger att de som tar orden ”Fa­der vår” i sin mun, de är inte längre sla­var, utan barn. De låter ordet utföra vad det säger. De ber med hjälp av Guds ord, som utför det vartill det är utsänt.

Guds namn är heligt. Vi uppmanas att be: ”Låt ditt namn bli helgat”. De som använder hans namn med fruktan och frimodighet blir inte opåver­kade. Bedjarna blir själva heliga.

De som ber om Guds rikes ankomst, öppnar dörren för hans rike i det eg­na hjärtat, i hopp om rikets slutliga ankomst.

De som överlåter sig åt Guds vilja upptäcker, förr eller senare, att de blir ledda av en personlig vilja som älskar dem mer än de själva gör.

De som ber om ”bröd”, ber inte främst om bröd för kroppen. Cassianus säger att de ber om det övernaturliga bröd som är just Guds ord, den andliga nä­ring och klarsyn som de be­höver varje dag. Dess tydligaste form är ”Fader vår”.

Det ger dem kraft att göra det bara Gud kan, att förlåta dem som ska­dat och sårat dem.

De får kraft att härda ut i prövningen och att avvisa den Onde.

De ber inte med egna ord. De ber med Guds ord för att få del av dess kraft.

Kyrkan lägger Fader vår i de troendes mun direkt efter den euka­ristiska bönen. Fader vår har en eukaristisk struktur och prägel.

Bönen förvandlar bed­jarna till det ord de tar i sin mun, liksom euka­ris­tin förvandlar kommunikanten.

Kommunikanten säger sitt Amen i tro och med hela sitt liv. Guds ord återvänder inte utan att åstadkomma det vartill det är utsänt.