– Hos 2:14b, 15b, 19-20  Upp 19:1, 5-9a  Luk 10:38-42 – 

Vad talade de om, Benedictus och Scholastica, när bro­dern hade kom­mit över sin chock över systerns bön om åskväder för att hin­d­ra honom att gå hem till sitt kloster? Gregorius berättar att de ”hela natten igenom kunde dela sina er­fa­renheter av det andliga livet och styrka varandra”. Hela natten?

Deras ”erfarenheter” var genomsyrade och präglade av den heliga Skrift. Be­nedictus hade ju anbefallt ”andlig läsning” (lec­tio divina). De såg livet i Skrif­tens ljus och Skriften fullborda­des i deras liv.

Mönstret ser vi i de läsningar vi just har hört. Profeten Hosea be­rättar hur Her­ren gör med folket just det som Scholastica gjorde med sin bro­der. Herren loc­kar Israel ut i öknen för att ”tala ljuvligt till hen­ne”.

Först måste de fullborda sitt uttåg ur Egyp­tens land. Lasterna måste ersättas med dyg­der. De saboterar ju varandra. Får lasterna överta­get, slocknar dyg­der­­na. Kampen är nödvändig, men dess mål är att fullborda befrielsen och bereda väg för det profeten kallar ”tro­lov­ning”, den ömsesidiga bindningen mel­lan brud och brudgum.

Hela livet blir en trolovningstid. Umgänget med Guds ord sker för att bruden skall ”lä­ra känna” brudgummen. Det var därför Maria utvalt ”det som var bäst” när hon satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans ord.

Trolovningen har ett mål. Bruden görs redo för det him­melska bröl­lopet, som Uppenbarelseboken vitt­nade om. Där bruden är smyckad för sin brudgum.

Om de två syskonen började hos profeterna och tog sig ända till bi­belns sista bok, då lär de ha behövt nattens alla timmar.

Att de orkade hela natten beror dels på deras hunger och törst. Den and­liga hungern och törsten vill all­tid ha mer. ”Saliga de som hungrar och törstar, de skall bli mätta­de.”

Men också på vad de smakat: ”All glädjes källa har tagit sin boning i dig, sali­ga Scholastica”, sjunger en av vigilians antifoner.

Allt är samlat i den heliga eukaristin som rymmer både trolovning och bröllop.

Kyrkan påminner oss i varje mässa: ”Saliga de som är kallade till Lam­mets mål­tid.”