– 1 Mos 2:18-25 Ps 128:1-5 Mark 7:24-30 –

Mannen och hustrun ”skall bli ett kött”.

Påve Johannes Paulus II kallar denna förening mellan man och hustru ”ett ursprungligt sakrament”. Genom den per­sonliga intimiteten har de del i Guds intimitet i Treenighetens mys­te­rium, där Fadern och Sonen ömsesidigt ger sig åt varandra genom Anden.

Detta är, enligt sam­me påve, ”den djupaste teologiska aspekten av allt som kan sägas om människan. Kärleken har en inneboende förmåga att expandera i en ny mänsklig varelse.” Makarna efterliknar Skaparens fruktsamhet och frikostighet.

Så bekräftas vad första kapitlet sade, att Gud skapade man och kvinna till sin avbild och likhet, ”till man och kvinna ska­pade han dem”. De ska­­pades med lika värdighet, för att tillsammans vara Guds avbild.[1]

Flera kyrkofäder såg detta ord också som en profetia om förhållandet mel­lan Kristus och Kyrkan. Evas skapelse ur Adams sida är ett före­båda­n­de om hur kyrkan, Kristi brud, föds ur Kristi sida.

Mannens och kvinnans inbördes olikhet är en förutsättning för den öm­sesidiga självutgivel­sen.  

Ett liknande ömsesidigt utbyte sker på ett andligt sätt genom ödmjuk­he­ten. Den sy­riskfenikiska kvinnan i evangeliet låter sig inte hindras av att kallas hund.

Hennes både ödmjuka, hon är nöjd med ”smulor”, och frimodiga bön om hjälp för sin dotter får Jesus att ”ändra sig”. Bönen utlöser i förväg Guds barmhärtiga plan också med hedningarna.  

Avsikten för alla människor hör vi i den fjärde eukaristiska bönen: ”För att vi inte mer skall leva för oss själva, utan för honom som dog och uppstod för oss”. 

I den heliga eukaristin växer både den nya människan och den nya gemenskapen, den heliga Kyrkan, fram.

Den nya skapelsen föregrips, där Gud blir allt och i alla.

---

[1] Se kommentarer i Den Katolska studiebibeln. Och i Johannes Paulus II ”Kroppens teologi”. WWW.kroppensteologi.se