– Heb 7:25-8:6 Ps 40:7-10,17 Mark 3:7-12 –

Enligt legenden blev Henrik dräpt av en bonde som han ålagt bot­­göring för dråp. Hans reliker flyttades senare till Åbo domkyr­ka. Han firas som Finlands apostel.

Henriks martyrium infogas i det offer som Kristus enligt Hebreer­bre­vet fram­bu­rit ”en gång för alla”.

Kristi offer fullbordar alla det första förbundets offer. ”Skuggbil­den” ersätts av verkligheten.

Kyrkans eukaristiska offer är närvaron och åminnelsen av detta enda och eviga offer. Det gäller för alla tider och blir därför till­va­rons försonande och nyskapande mittpunkt.

Därför kan Hebreerbrevet säga att Jesus ”nu och för all fram­­tid kan rädda dem som nal­kas Gud genom honom”.

Markus berättar att Jesus lät sig finnas av ”alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid ho­nom”.

Det som en gång hände på en historisk plats fort­sätter och blir närvarande i det eukaristiska offret.

”Ett sant offer är (enligt Augustinus) varje gärning, varigenom vi förenas med Gud i en helig ge­menskap.”

Det enda offer vi kan bära fram är Kristi offer, som är både Fa­derns offer när han ger sin Son åt världen, och Sonens offer, när han överlåter sig åt Faders vilja.

Eukaristin är både gåva och offer. Kyrkan både tar emot fruk­ter­na av Kristi offer och förenar sig med detta gu­damänskliga offer.

Vi vädjar till honom, rör vid honom, smakar honom, helas och bo­tas av honom, för att också, i martyrernas efterföljd, förenas med Sonens offer och dras till Fadern.