– Jes 56:1,6-7 Ps 84:3-5,10-11 Joh 4:19-24 –

”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”

Det är lätt att se de negativa sidorna i kyrkan, och att fångas av bedrövelse. Men profe­ten utlovar ”glädje i mitt bönehus”.

”Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.” Det krä­ver mera eftertanke att tro på Kyrkan än att tro på Kristus. Ett första skäl är att få vågar tala om henne som helig. Men redan Salomo ställde frågan: ”Kan Gud verkligen bo i det­ta hus som jag har byggt?”

”Svårigheten” att tro på Kyrkan är släkt med människoblivandets ofattbarhet för tanken. Gud är inte bara i Jesus. Han är också i Kyr­­kan.  

Vi hör en anty­dan om det i Jesu ord till den samariska kvin­nan: ”Fräls­­ningen kommer från judarna”. Det började på en konkret plats, Betle­hem, i ett barn av Juda stam.

Jesu ord om tillbedjan ”i an­de och san­ning” handlar om mera än en allmän ”andlig­het”. Detta ”mera” är både en gåva och en an­stöt.

Att tillbe Fadern i ”ande och sanning” är att tillbe Fadern i Anden, i honom som kallar sig och är Sanningen. Hela Treenigheten skym­tar fram. 

Det Gud är och gör ge­nom sin Son och sin Ande fortsätter i den he­li­ga Kyrkans tillbedjan.

Det är vårt ödmju­ka men frimodiga katolska vittnesbörd i böne­vec­­kan för de kristnas enhet.

Vägen till enhet är varken aktivism eller grubbel, utan bön om tro, också om tro på Kyrkan.

Låt oss be om fördjupad tro på Kyrkan, så att vi upptäcker hen­ne som platsen för till­bed­jan i ande och sanning.

”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”