– 1 Joh 2:3-11 Ps 96:1-3,5b-6  Luk 2:22-35 –

”Mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.”

Så känns det förvisso inte alltid, men Johannes vittnar om att det gamla kärleksbudet har förvandlats och blivit ett ”nytt bud”. Det har fått ny kraft.  

Evangelisten Lukas vet att den kraften är den helige Ande, som le­der Symeon till templet och öppnar hans ögon, så att han kan sä­ga: ”Mina ögon har skå­dat frälsningen.”

Johannes berättar: ”hos den som bevarar Kristi ord har Guds kär­lek nått sin fullhet”. Det är Andens verk i den tro­ende. Medan den som ”ha­tar sin bro­­­der” släcker Anden och fångas av mörkret.

Vi firar jul, men behöver både påsken och pingsten, så att den som föddes i krubban också föds i vå­ra hjärtan. Det är An­den som gör det gamla budet ”nytt”.

Det sker inte utan att människans ”innersta tankar” kommer i da­gen, som Symeon säger till Maria. ”Juldemonerna” kan locka fram det sämsta i oss.

De mörka tankarna kan kännas omöjliga att övervinna, men de är besegrade. Ljuset är starkare än mörkret.  

Med min vilja ber jag: ”Kom du mitt ljus och upplys mitt mörker.” Viljan och den uthålliga bönen behövs.

Men kampen sker i ljuset från det ny­födda barn som Symeon ser och håller i sina armar.

Vi söker och ser det ljuset i Guds ord och i den heliga eukaristin.  

”Mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.”