Jes 7:10-14 Ps 24:1-6 Luk 1:26-38

Marias svar på ängelns budskap är historiens nyckelreplik. Den helige Bernhard ”stannar upp” hela historien i ögonblicket mellan ängelns bud­­­­skap och Marias svar.

Han säger att hela världen faller på knä och väntar: ”Skynda dig, jung­fru, att svara. Ett ord från dig, och de olyckliga tröstas, de fångna fri­köps, de fördömda frias, alla Adams barn, hela ditt släk­te blir räddat. Ge nu ditt svar till ängeln och genom ängeln till Gud.”

Tillvaron skälver när den hör hennes svar: ”Må det ske mig efter ditt ord”.

Hur kan en människas ord betyda så mycket?

Bernhard ger själv förklaringen. ”Svara ett ord, och bli havande med Guds Ord. Säg ett flyktigt ord, och ta emot det eviga Ordet.”

Universum skapades genom ett ord. Gud ensam talade. När till­varon nyskapas väntar Gud på ett ord av människan. I sitt svar re­presenterar Maria hela mänskligheten. Maria ger det mest ödmjuka och samtidigt det star­kaste ord en människa uttalat. Hur är det möjligt?

Förvisso vore det omöjligt om allt hängde på henne själv. Hemlighe­ten är att det samtidigt är Guds nåd som verkar i henne. Maria är ju enligt ängelns ord fylld av nåd. 

Det är sin Herres storhet Maria prisar. Det är hans makt att befria och upphöja som vi lovsjunger när vi prisar henne salig.  

Det offer som Gud väntar på är den gåva han givit henne, både i ska­pel­sens och i nådens rike.

Det är vår dagliga kallelse. ”Ske din vilja, inte min.” Utan egna villkor.

Guds vilja kan upplevas som orimlig, som tvång och orimliga krav. Men dess innersta väsen ser vi i det svar Maria fick, julens gåva.   

I den heliga eukaristin både frambär vi och tar emot. Som Ma­ria över­låter vi oss och låter oss befrias.

I varje vesper besjunger vi med Marias ord det svar vi får: ”Min själ pri­sar Herrens stor­het…”.

Så att hela vårt liv blir ett Magnificat.