Kortpredikan S. Francisco Xavier, präst

Jes 30:19-21, 23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1, 6-8

Francisco Xavier var en av de första jesuiterna. Han nådde som mis­sionär till Indien, Moluc­ker­na, Japan och stod på tröskeln till Kina där han avled år 1552.

I brev till sina bröder hemma i Europa frågar han varför de bekymrar sig mer om vetenskapen än om att förmedla ljuset till själar som lever i mörker?

Hans brinnande iver smittade av sig på de barn han döpte. Han lär ha döpt tio­tusentals. Han fick var­ken tid att äta, be tidegärden eller sova. Så ivri­ga var barnen att lära sig om den tro de döpts till.

Hans iver om människornas frälsning har sin källa i det medlidan­de som fyllde Jesus när han ser människornas vilsenhet och nöd. De är som får utan herde.

Vi hörde hur Jesus sänder ut sina tolv lärjungar och ger dem makt att utföra de märkliga gärningar som han själv utför­de. Varför kommende­ra­de han inte ut en hel armé av arbe­tare som effektivt gjorde männi­skor till lärjungar?

I stället säger Jesus till sina lärjungar: ”Be skördens Herre att han sän­der ut arbetare till sin skörd”. Hans kyrka är ingen maskin som funge­rar automa­tiskt. Han uppmanar de troende att delta i hans arbete.

Alla lärjungar är indragna i ett samarbete, var och en på sitt sätt och efter sina förutsättningar, antingen man står i prediksto­len eller sitter i kyrkbänken. Antigen man ber vid altaret eller på sina knän.

Ibland hör man: ’Folket får de ledare det förtjänar’. Det är den sekulära varian­ten. De troende säger: ’Vi får de lärare och herdar vi ber om’.  

Det mest uppfordrande och fruktbärande en präst kan utsättas för är när försam­lingen ber för honom. Sådant känns i prästens hjärta. Den som ber för predikanten får ut något även av en dålig predikan.

Ingen håller ju ut i sådan bön om han inte ber om herdar som är trogna den Herre som sänder dem. Som ger de troende vad de behö­ver för att hålla ut på den smala men hoppfulla vägen till målet.

Vi hör om detta samarbete i kyrkans kraftigaste bön, den euka­ristis­ka.

”Därför frambär vi, dina tjänare, och ditt heliga folk dessa gåvor…”. (första eukaris­tiska bönen)