KRISTUS KONUNGENS DAG
2 Sam 5:1-3 Ps 122:1-2,4-5 Kol 1:12-20 Luk 23:35-43
Må ditt rike komma
År 1925 instiftades den högtid vi firar idag, Kristus Konungens Dag. Påven Pius XI ville visa på ett alternativ till totalitarism, ateism och sekularisering, som var på frammarsch. Utan Kristus har världen varken riktning, mål eller bestånd. Häromdagen hörde jag någon säga: Det är som om vår västerländska kultur har förlorat sin kärna.
I första läsningen hörde vi hur David blev smord till konung och därmed samlade alla Israels tolv stammar i ett rike. I andra läsningen ur Kolosserbrevet hörde vi en av bibelns mest hisnande beskrivningar av vem Kristus är. Allt är skapat ”genom honom och till honom”, ”allting hålls samman i honom”, allt är ”försonat genom honom, allt på jorden och allt i himlen”. I kollektbönen kallades han ”världsalltets Konung” som ensam kan befria från ”tomhetens välde”. Vid altaret skall kyrkan sjunga om Guds ”eviga och allomfattande rike”.
Mot denna bakgrund blir det märkligt att höra evangeliet om den korsfäste, omgiven av två förbrytare. I stället för triumferande segerrop hör vi hur judarnas stora råd hånar och smädar honom: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde”. Också de romerska soldaterna gör narr av sin fånge: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv”. Även den ene av förbrytarna stämmer in i smädelsen: ”Är du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” – Hur kan detta vara ett budskap om Kristi konungsliga och eviga rike?
Men så hör vi också en annan röst. Den andre förbrytaren tillrättavisar sin kompanjon. ”Är du inte rädd för Gud, du som har fått samma straff?” Han måste ha vetat att det fanns något ännu viktigare än att slippa kroppsliga plågor och den fysiska döden. Han måste ha vetat vad gudsfruktan var, insikten om det absoluta, att GUD ÄR. Gudsfruktan är början till insikt, vishetens begynnelse. Han visste att något väntar människan efter döden, ett ofrånkomligt möte med den Gud som skapat henne och som skall fälla det avgörande ordet om hennes liv. ”Vi har dömts med rätta, vi får vad vi förtjänat”, säger han. Han förmanar sin kompanjon. Han vet att mörkrets gärningar i detta liv kan övergå i ett evigt mörker. Nu vill han öppna ögonen på sin medbroder innan det är för sent.
Vi får inte veta hur den bittra rövaren reagerade. Lika lite som Lukas berättar hur det gick för den hemmavarande sonen i liknelsen om den förlorade sonen. – Kanske för att där börjar en annan historia, deras historia som lyssnar till evangeliet. Hur de reagerar när de hör evangeliet eller får en berättigad tillrättavisning. Om de vågar höra, dvs. om de har det mod och den gudsfruktan som behövs, eller om de låser sig, skyller på ”skrämmande ord”, och stannar i mörkret. Gudsfruktan är början till insikt. Den som inte fruktar Gud förstår inte heller fortsättningen, vad som händer med den andre förbrytaren, den som har förmanat sin broder.
Denne måste ha ägt gudsfruktans gåva. Han säger: ”Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat”. Han fortsätter, med hänvisning till Jesus: ”Men han har inte gjort något ont”. Han måste ha förstått att domen över Jesus var orättfärdig. Så vänder han sig direkt till Jesus och säger: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike”. Han bad inte, som hans kompanjon, om befrielse från kroppslig död. Han bad om befrielse från evig död.
Han ägde inte bara gudsfruktan. Han måste också ha haft en tro på Jesus. Han säger:
”När du kommer med ditt rike”. Han måste ha vetat att Jesus hade ett rike och att han var detta rikes Herre och Konung. Han visste dessutom att detta rike skulle ”komma”. Det kan han inte ha tänkt ut själv. Utan den tron vore hans bön till Jesus meningslös. Vem ber en korsfäst och döende medbrottsling om hjälp, allra minst med en sådan fråga? Med gudsfruktan som begynnelse hade han fått trons gåva. Gud använder honom för att få oss att lyssna till hans vittnesbörd. Må vi be både om gudsfruktan och om trons gåva.
Med den tron vänder han sig nu direkt till Jesus. Denne svarar: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset”. Paradiset, som sedan syndafallet bevakas av keruber med ljungande svärd, öppnar sina portar för honom. Uttrycket ”idag” är inte en tidsbestämning i timmar eller dygn. Det betyder den tid som råder i Guds rike. Den ”tiden” är samtidigt evig, ett evigt ”idag”. Jesus använde samma ord till tullindrivaren Sackaios: ”Idag har räddningen nått detta hus”. Jesu svar på hans bön öppnar dörren till paradiset.
För ett ögonblick ser vi att korset är en kunglig tron. Endast en Konung med gudomlig makt kan lova det Jesus lovade. I en hymn under stilla veckan sjunger kyrkan: ”Från korsets träd regerar Gud”. För ett ögonblick ser tron att den korsfäste redan är den segrande. Genom sitt blod på korset stiftar han fred och öppnar paradisets port för alla.
Det är aldrig för sent att be den botfärdige rövarens bönen. Inga synder är för stora. Men det kan bli för sent.
Den botfärdige rövaren använder Jesu namn. Han är den förste i en oändlig procession genom historien som åkallar detta namn. Enligt det bibliska löftet: ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad”. Jesusbönen, ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig”, är den ödmjukes bön. Det är änkans skärv. Det är den förlorade sonens bön, det är publikanens bön i templet. Människan är aldrig så svag att hon inte kan vända sig till honom som låtit sig korsfästas mellan två förbrytare. I det ödmjuka hjärtat upprättas ett brofäste mellan denna värld och Guds rike. Ett brofäste som blir en surdeg, avsedd att genomsyra hela världen.
Tillvarons maktkamp avgörs i människans hjärta. Vi är inte bara åskådare till vad som händer runt omkring oss och ”i världen”. Varje människa utövar själv makt. Också jag påverkar min omgivning, och mitt eget liv. Den kamp som pågår i den stora världen påverkas av det som sker i det egna hjärtat. När vi i Fader vår ber ”tillkomme ditt rike”, är det en bön att Guds rike ska komma i det egna hjärtat. Därmed gör vi världen den bästa tjänst vi är i stånd till. En tidig kyrkofader säger: ”Gud härskar i var och en av sina heliga, och alla heliga lyder hans andliga lagar. Medan vi ständigt går vidare kommer Guds rike inom oss att nå sin högsta punkt när apostelns ord fullbordas och Kristus har lagt alla fiender under sig och skall överlämna riket åt Gud Fader, så att Gud blir allt, överallt. Låt oss därför oupphörligt be till vår Fader som är i himlen med det sinnelag som Ordet kan göra gudomligt: Låt ditt namn bli helgat, låt ditt rike komma.”
Det lilla och oansenliga, vår omvändelse, som rövaren visar oss den, är ett verk av nåden. Makten ligger i Jesu svar. Den korsfästes svar, den sanne Konungens svar, det som uppenbarar för oss vem som har makten, den avgörande makten, rättvisans och barmhärtighetens makt att upprätta nådens, rättvisans, fredens och kärlekens rike, med början i det egna hjärtat.
Därför började kyrkan tidigt att avsluta Fader vår med orden ”ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet”.
Amen.