– 1 Kor 3:1-9 Ps 33:12-15,20-21 Luk 4:38-44 –

Korinthierna har fått stora andliga gåvor, de har ”helgats genom Kristus Jesus”, men de har stannat på ”mjölkstadiet”. De tål ännu inte ”fast fö­da”.

Tecknet på detta är att de lever i ”ofördragsamhet och strid”, att de de­lar in sig i partier. En ”hör till Apollos”, en annan ”hör till Paulus”.

Idag kallas några ”progressiva” eller ”liberala”, andra ”konser­vati­va” el­ler ”tra­di­tio­nalistiska”. – Sakfrågor kan vara nödvändiga att klargöra och ta ställning till, alltmer mera behöver vi gåvan att skilja mellan andarna, men det får aldrig glida över i partisinne. Allra minst i den katolska kyrkan. Monica gladde sig över att hennes son Augusti­nus hade blivit ”katolsk kristen”. Det räcker.     

Barnen måste växa till och förstå att det är Gud som ger växten. Pau­lus och Apollos är tjänare och de behövs, men det är Gud som ger väx­ten. Till mognaden hör att inte bli felaktigt beroende av den ena eller an­d­­ra prästen, teologen eller påven.

Jesus själv lär sina lärjungar det när han inte bara kommer till män­ni­skorna och botar de sju­ka. Han lämnar dem också. 

Han går till en ”enslig plats”, till andra platser eller till de hedningar som upp­riktigt söker Gud, inte någon att beundra. Han söker sig till Fadern. De får le­ta efter honom. Gud drar sig undan den som blivit beroende av vissa upplevelser, platser eller personer. För att pröva dem och hjäl­pa dem att mog­na och växa till.

Novismästaren skall pröva om novisen verkligen söker Gud.

Att en ledare sviker betyder inte att Gud överger sitt folk. Inte heller är det skäl att ifrågasätta tron på de ämbeten Gud har gett sin kyrka. De är ”Guds medhjälpare” och trons folk behöver dem. Det vi kan kräva är att de erkän­ner begångna svek och är trog­na sitt uppdrag.  

Herren döljer sig för att vi skall söka honom ännu mera. Så att vi renas från ”ofördragsamhet och strid”, inte kas­tas mel­lan olika läro­vindar utan söker den fasta födan.

Insikten om att det endast är Gud som ger växten.