– 1 Kor 1:1-9 Ps 145:2-7 Matt 24:42-51 –

Ett antal veckor skall vi nu i vardagsmässorna lyss­na till Paulus förs­ta brev till korinthierna.

Paulus skri­ver till den församling han själv har grundat. Men det har han gjort som ”Kristi Jesu apostel”. Han kallar den ”Guds fö­r­samling i Korinth”. 

Den är ingen lokalt begränsad församling. Den hör ihop med det Guds folk som ”på varje plats åkallar vår herre Jesu Kristi namn”.

Han hälsar dem som ”helgats och kallats att vara heliga”. De har blivit ”rika på allt”, inga nådegåvor saknas. Vi vet att det upp­stod svåra problem i Korinth, men Paulus börjar med det goda. Han säger också att den Gud som kallat dem är ”trofast” och att han skall själv ge dem ”fasthet ända till slutet”.

Paulus förkroppsligar det som hans Herre i evangeliet uppmanar sina tjänare att vara, ”en trogen och klok tjänare som satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid”.

Därför måste tjänaren hålla sig vaken. Räkenskapens dag kan kom­ma när han minst väntar det. 

Det är vad den glömmer som prioriterar annat, glömmer det vikti­gaste och därmed missköter sin tjänst.

Benedictus regel är vårt hjälpmedel för att hålla bröderna vakna. För att ge oss ”fasthet ända till slutet”. 

Inte för att binda, men för att frigöra, så att vi i allt kan ”förkunna Guds väldiga gärningar och begrunda hans underfulla verk”.

Och ständigt på nytt upptäcka att Gud är trofast. Han har inte ba­ra börjat sitt verk, han skall också fullborda det.