Kortpredikan

– Nah 1:15; 2:2; 3:1-3,6-7 5 Mos 32:35c-36n,39abcd,41 Matt 16:24-28 –

”Nineve är ödelagt, men vem kan tycka synd om det?”

Profeten Nahums bok läses i mässan denna enda gång under året. Han vänder sig mot Nineve och det brutala assyriska im­pe­riet som intog Israel (Nord­riket) och gjorde Juda, (Sydriket) till en lydstat 722 f.Kr. Det dominerade och plågade hela Mellan­östern tills huvudsta­den Nineve besegrades av babylonierna och föll år 612 f.Kr. 

Riken, välden och ideologier har sin uppgång och kanske stor fram­gång, men deras tid är begränsad. De välden som ver­kar omöjliga att betvinga i sin makts dagar går alla under.  

Matteus skriver i en tid då de kristna levde under det romerska väldet. De kunde för­lora sina liv om de inte offrade några rökel­sekorn inför kejsarens bild.

”Den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”

Jesus förkunnar och personifierar ett rike som inte skall gå under.

”Några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.”

Kanske syftar Jesus på händelsen på för­kla­rings­ber­get, vilket nästa vers berättar om. ”Några” av lärjungarna var ju med.

Vi firar det imorgon, men det ”kommer” och vi får del av det i var­je eukaristi.

”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn… till dess du återkommer i härlighet.”