Jer 2:1-3,7-8,12-13 Ps 36:6-7b,8-11 Matt 13:10-17

”I din glädjes strömmar stillas deras törst.”

Psalmisten formulerar det oerhörda löftet, löftet att få ’dricka glädje’.

Motsatsen är att dricka ur det profeten kallar ”usla brunnar”.

Under ökenvandringen öste Israels folk ur de goda brunnarna. Pro­feten kallar det hennes ”ungdoms kärlek, hur folket älskade Herren under sin brudtid”.

Men när de förts till det utlovade landet avföll de och öste ur av­gudarnas usla brunnar.

I grunden är det samma problem när Jesus talar om ”gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter”.

Det är en gåva. Den vinns inte bara på rutin. Vi kan inte bara ”be­stämma oss” för att förstå des­sa hemligheter. Människan bär på ett inre motstånd. Profeten kallar det: ”ett förstockat hjär­ta”.

Det är ett svårt ord, men hör det inte till vår mänskliga värdighet att våga se sanningen? Den ödmjuke håller ut i bön och läsning.

Löftena är oerhörda. ”Saliga era ögon som ser och era öron som hör”.

Psalmistens enorma löfte är oss givet för att väcka vår iver.

”I din glädjes strömmar stillas deras törst.”