– Jer 1:1,4-10 Ps 71:1-4a,5-6b,17 Matt 13:1-9 –

Vi firar den helige Thorlak, Islands skyddspatron. I första läs­ning­en hör vi om profeten Jeremias kallelse. Thorlak lät sig kallas och som biskop levde han i en klostergemenskap.

Munkar känner igen sig i profetens kallelse, även om de skall vitt­na me­ra genom sina liv än genom ord.

Predikanten hörde till dem som denna dag för 47 år sedan fick avlägga de högtidliga bene­dik­tinska löftena (professen). Det sked­de i Ös­tanbäcks kloster i Svenska kyrkan och högtiden fi­rades som pro­feten Elias dag, enligt östlig tradition.

Vägen ledde vidare in i katolska kyr­kans fulla gemenskap som idag firar den helige Thorlak. Han stred mot hövdingarnas omo­ral, men ka­nonicera­des av isländska alltinget år 1193.

Vi hörde profeten Jeremia klaga och tveka inför uppdraget. Han skyllde på sin ungdom. Andra skyller på sin ålderdom.

Svaret är entydigt: ”Frukta inte, jag är med dig och vill hjälpa dig”.

Verktyget är det ord som läggs i profetens mun. En pro­fetkollega får äta upp en bokrulle. Munken tuggar och idisslar Guds ord.  

Ordet skall först genomtränga profeten själv. För att det egna skall brytas ned och låta Guds ord prägla både tankar och ord.

För att vi skall tas i tjänst och låta Krist ord bära frukt.