– Apg 6:1-7 Ps 33:1-2,4-5,18-19 Joh 6:16-21 –

”Med ens var de framme vid stranden.”

Evangelisten ger denna märkliga tids­angivelse när Jesus stigit upp i båten. Nyss har det varit hård blåst och höga vågor och lärjungarna blir rädda när Je­sus kommer gående på sjön. När de tog med honom i båten var de fram­me – ”med ens”.

Detaljen visar att Jesus är Herre över tiden. Hans är ”tiden och tidevarven”, Alfa och Omega, som vi på­min­­­des om när påsk­ljuset ristades.  

Den som är förenad med Jesus är redan framme. Tiden är full­bordad och lär­jungarna är ”med ens” vid målet. Evig­heten har stigit in i män­niskans tid och lärjungarna får del av den.

Detta blir tyvärr också en frestelse för ”svärmeanden” i männi­skan. Hon tror sig vara ”frälst” redan genom en första erfarenhet av Jesus.          

Den unga kyrkan hade den första pingstdagen ”plöts­ligt” fått del av den helige Anden. Ändå, när det gått lite tid, gnisslade det. De grekisktalande kristna, som upptagits i synagogan som pro­selyter, blev åsidosatta av de judekrist­na vid den dagliga matutdelningen. Apostlarna måste insätta diakoner för att stäv­­­­ja denna orätt­visa. Trots att alla hade tagit emot den heli­ge An­de.

Också den kristne förblir en tidsbunden varelse. Hon måste börja på nytt varje mor­gon. Livet liknar mera ett ma­raton­lopp än ett sprinterlopp.

Många tycks inte få lära sig detta. De tar anstöt när de upptäcker kyr­­­kans ”bak­gårdar””.

Benedictus vet om det och reglerar allt i klostret så att inte tröghet och orätt­vi­sor i onödan tar över. Förvalta­ren i klostret teck­­nas med drag som liknar dia­ko­nens.

Men det hindrar inte ”det plötsliga” att skymta fram. Benedictus be­rättar att den broder som håller ut på ödmjukhetens stege ”strax” når den fullkomliga kärle­ken.

Det är nåden som fullbor­dar sitt arbete i den öd­mjuke. Nåden finns där hela tiden, men mås­te upptäckas varje morgon och i varje ny situation, inte minst i prövningen.

Det är samme Ande kyrkan ber skall stiga ner över gå­vorna på altaret. Eller som i bikten befriar syndaren från hans börda. I sådana ögon­blick är vi ”med ens” framme.  

De erfarna vägledarna hänvisar till ständig vaksamhet och ständig bön.

Den som ödmjukar sig upptäcker att han ”med ens” är framme.