Kortpredikan 21/4 – Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 –

”Ni skall vittna om allt detta.”

Samme Lukas som förmedlar denna befallning till lärjungarna berättar hur folket skoc­kades kring Petrus och Jo­han­nes, när de botat den lame mannen vid templets ingång.

Pet­rus klargör vad som hänt. Det är in­te ”vår kraft eller fromhet som fick man­nen att gå. Nej, Abra­hams, Isaks och Jakobs Gud har för­här­ligat sin tjänare Je­sus”.

Hans ord är teologiskt genomtänkta. Först anknyter han till sina judiska lyss­­nares tro. Det är deras tro som bekräf­tas och fullbordas ge­nom det som hänt med Jesus. Inte bara patriarkerna talar om det. ”Al­la profeter har ta­­lat om dessa dagar.”

Jesus säger detsamma, och ännu tydligare. Det har hela tiden handlat om honom: ”Allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmer­na”.

För lärjungarna bekräftas det av hans konkreta närvaro. ”Plötsligt stod han mitt ibland dem och hälsade dem: Frid över er!”

Men verktyget för oss att förstå hans närvaro klargörs när Je­sus öpp­nar lär­jungar­nas sin­nen så att de kunde förstå skrifter­na.

Kyrkan har integrerat detta i hela sitt liv. Hon lyssnar för att förstå Jesu när­varo i skrifterna och där­med upptäcka hans närvaro i sitt liv. Så kan he­la kyrkan full­göra upp­draget: ”Ni skall vittna om allt det­ta.”

Den åttonde psal­men beskriver hur det går till: ”Du satte ho­nom till her­re över dina händers verk, allting lade du under hans föt­ter.”

Det börjar i hjärtat, där Guds ord formar och upplyser våra tan­kar. Det fortsätter när de onda tan­karna läggs under Kristi fötter.

Det är ett stör­re under att övervinna bedrövelse och svårmod än att bota en annan människas kroppsliga sjukdom (Cassianus).

Den helige Anselm, vars dag det är idag även om ­han inte firas litur­giskt, säger till Herren: ”Låt min tanke meditera över dig, låt mig tala om dig. Mitt hjärta skall älska dig, min mun skall förkunna dig.”

Det hela är koncentrerat i den heliga eukaristin där vi först lyssnar till Skrif­ter­­­na för att vid altaret kunna se, smaka och förvandlas – och i våra liv ”vittna om allt detta”.