– Apg 2:36-41 Ps 33:4-5,18-20,22 Joh 20:11-18 –

”Orden träffade dem i hjärtat.”

Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träf­far lyss­­­narna i hjärtat, likt ett spjut som genombor­rar hjär­tat. De monastiska fäderna kallar det compunctio.

Compunctio förvandlar hjärtat. Fäderna bad ständigt om denna ång­er och kallade den ”tårarnas gå­va” eller ”tårarnas dop”.

Den rena ångerns tårar måste noga skiljas från andra tårar, till ex­em­pel bedrövel­sens, självömkans och ältandets tårar, som kla­gar över att det inte går som egenviljan planerat och hoppats.

Petrus ord liknar ett spjut eller ”ett skarpt tveeggat svärd”. Han ta­lar om ”den­ne Jesus som ni har kors­fäst”. Hur kan han sä­ga det? Många av hans lyssnare var inte ens i Jerusalem när det hände.

Petrus vet och kyrkan lär oss att alla människors synder, också mina, var med och korsfäste Je­sus. När denna insikt når in i hjär­tat mjukas det upp och bereds för ångerns vidunderliga gåva och förvandling.

Maria från Magdala måste ha haft denna gåva. Hon känner igen Je­sus. Hen­nes ögon öppnas.

Teresa av Avila säger: ”Den uppståndne visar sig i sjä­lens mitt”. Jesus säger: ”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud”.

Johannes är också teologen, som låter Jesus förklara vad som händer. ”Jag stiger upp till min fader och er fader, till min Gud och er Gud”.

Genom att lyssna till Guds ord och låta oss träffas i hjärtat blir vi av nåden det som Je­sus är av natu­ren, söner/döttrar i So­nen, för­vandlade och gu­dom­lig­gjor­da.

Med tårarnas gåva blir det påsk i hjärtat.