– Jes 50:4-9a Ps 69:8-10,21b-22,31,33-34 Matt 26:14-25 –

Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje mor­gon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”.

Bön är det första den troende gör var­je mor­gon, det är hans ”förstlingsoffer” till Gud, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tid­ning­ar och andra medier. Ett stort korstecken, Fader vår, en överlåtelsebön.

Munkarna behöver enligt Benedictus´ regel tolv psalmer för att komma på rätt spår. Före dessa psalmer säger de realistiskt: ”Se, Herre, så många mina o­vän­­ner är”.

Jesus identifierar sig med den tjänare som profeten Jesaja sjunger om och be­skriver. I den tredje sången, och allra tydligast i den fjärde som vi hör på Lång­fredagen, blir han Her­rens lidande tjä­nare. ”Jag dolde inte mitt ansikte mot smä­­­­del­se och spott”. Men han vet att han inte skall ”kom­ma på skam”.

”En av er skall förråda mig”, säger Jesus till sina närmaste. Förräderiet kan kom­ma utifrån, men människan kan också bli sin egen förrädare. Det sker när hon låter förrädaren ockupera tankarna, när hon börjar förhandla med fien­den.

Eller som Judas göra affärer med ondskan. Den kusliga risken finns i varje män­­niska. Då är det bättre att aldrig ha blivit född.  

Medan den som fortsätter att lyss­na ”på lärjungars vis” lär sig att skilja mellan andarna och avvisa falska do­mar, typ: ’Du duger inte, situationen är hopplös, det är kört för dig etcetera. Då får han också kraft att avvisa frestelsen.

Den lärjunge som lyssnar till den sanne Domaren låter sig inte bring­as ur fatt­ningen av smädelser och falska domar. Mot dessa gör han ”sin panna hård som sten”. 

Han kan lugnt men be­stämt avvisa onda tankar och falska domar. Han lär sig skilja mel­lan det som kom­mer från Herren och det som kommer från fienden.

Människan har en enda Herre. Han ensam dömer. Han kan vara sträng, men han vill oss alltid väl och han är barm­här­tig. Fi­en­den, däremot, dömer för att för­vir­ra, plåga och leda till förtvivlan.

”Se, Herren, Herren hjälper mig, vem vill då döma mig skyldig?”

Profetens ord fullbordas av aposteln Paulus: ”Gud frikänner, vem kan då fälla? Vem eller vad kan då skilja oss från Kristi kärlek?”

I den heliga eukaristin vädjar kyrkan till den domare som är barmhärtig, och som ger sin tjänare ”en tunga med lärdom så att han förstår att ge­nom sina ord styrka den trötte”.

Sig själv och andra.