– Jer 11:18-20 Ps 7:2-3,9b-12 Joh 7:40-52 –

”Aldrig har någon män­niska talat som han.”

Men det unika och fascinerande i Jesu ord är också det som väc­ker motstånd.

Redan profeten Jeremias uppgift blir därför tvåfaldig, att bryta ner motståndet och att bygga upp det nya.  

Fol­kets ledare ville inte lyss­na på profetens varnande ord. Tvärt­om ville de röja profeten ur vä­gen. Han kallar sig ett ”oskul­d­s­­­fullt lamm som förs bort för att slaktas”. 

Hans ord om Jerusalem skulle gå i uppfyllelse.

Än­då skymtar ett hopp. Domsorden är inte Guds sista ord. Sta­den skall åter byg­gas upp. Profeten Jeremia skulle också ”bygga upp och plan­­te­ra”.

Jesu ord påverkar dem som hör dem. Men meningarna är delade och de som vill lyssna avvisas och hånas. Inte ens Ni­ko­demos rimliga vädjan tas på allvar. Människan har den­na dubbel­het i sitt eget hjärta.

Det finns något som måste brytas ner för att människan skall hö­ra. Alla andra ord måste tystna till dess att ordet når fram och in i hjärtat.

Vad som väntar kallas ett nytt liv. Det ges som en förunderlig gå­va. Och har sin källa i Kristi påsk. 

Vi hör och firar det i varje eukaristi. Det fortsätter i hjärtats bön.

”Aldrig har någon män­niska talat som han.”