Kortpredikan – 1 Pet 1:10-16 Ps 98:1-4 Mark 10:28-31
Det krig som pågår i Ukraina är en yttring av det andliga krig som pågår hela tiden, inte minst i varje människas hjärta. Därmed är vi alla indragna. Dagens läsningar visar vår delaktighet.
Profeterna hade sökt, forskat och längtat efter den utlovade nåden, skriver Petrus. Han och apostlarna har fått se och höra, beröra och smaka. Det utlovade hade uppenbarats för dem.
Enligt judisk tro hade lagen förmedlats genom änglarna. Men evangeliet hade inte ens änglarna fått insikt i. Så hisnande stort är det.
Därför manar Petrus till beredskap och vaksamhet, lydnad och helighet. De troende fick inte längre vara styrda av begär som när de var ”okunniga”. Detta var förutsagt i den lag som redan det första förbundet hade gett dem: ”Var heliga, ty jag (Gud) är helig”.
De hade fått ett nytt hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda (gårdagens mässa), hoppet om ett arv som ingen makt kan ta ifrån dem.
Petrus säger sakligt, men ändå med en fråga: ”Vi har lämnat allt och följt dig”. Jesu svar sträcker sig både in i framtiden, ”evigt liv i den kommande världen”, men samtidigt tar det sin början redan här i tiden. Mitt under förföljelser skall de få ”hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar”.
Ofta har ordet tillämpats på det gudsvigda livet och vår påve Franciskus har bett särskilt de gudsvigda om förbön för Ukraina.
Kallelsen att inte låta sig bindas och hindras av något gäller förvisso dem/oss. Bristande bön eller eftergivenhet åt strid och ”småkrig” i klostret betyder att vi sviker vår uppgift.
Men kallelsen att vittna om det eviga livets hopp är alla troendes kallelse. Det hoppet är starkare än allt vad denna världen kan erbjuda, starkare än våld och övergrepp.
Det är i detta hopp som vi ber om fred och rättvisa för det drabbade Ukraina.
Vi låter oss inte dras in i hatets spiral. Därför ber vi också för Ryssland och deras ledare, utan att blunda för vem som bär det tyngsta ansvaret.
Redan Benedictus säger det: ”Hata synden, men älska syndaren”.
Evangeliet påminner om allas delaktighet i det andliga kriget: ”Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist”.