– Jak 5:1-6 Ps 49:14-20 Mark 9:41-50 –

Den som är bunden och beroende av sina ägodelar lever farligt. Cassi­a­­nus varnar särskilt dem som kommit upp li­te i åren. När girigheten ges näring växer den och kan bli ro­ten till allt ont.

Det gäl­ler också den som inte äger så mycket. Också klosterfolk kan strida om små­saker, även om de juridiskt inte äger något.

Redan lusten och viljan att äga är början till girig­het. Ett sätt att förföra sig själv.

När vi hör om kvarnstenen runt förförarens hals kan vi förskräckas. Men förförelse sker i människans värld.

Och det gäller inte bara ”de andra”. Det börjar när hon låter de egna lemmar­na förföra sig själv. Genom han­den, foten eller ögat.

”Hugg av den, riv ut det!” Den bestämda handling­en avvi­sar det onda.

Mycket i samtiden säger att vi är hjälplösa offer för fres­tel­ser. Aposteln säger till lärjungarna att ingen prövas över sin förmåga.

Den som litar på apostelns löfte, och handlar därefter, gör en upptäckt. Kanske dagen efter.

Upptäckten att någon bi­stod henne.

Lärjungen som besegrar en frestelse säger inte att hon lyc­kats.

Hon vet att det var nåden som stod henne bi.

Hon tackar Gud. Och ber om att inte förhäva sig.