David vill bygga ett tempel åt Herren, men det är snarare tvärtom. Her­ren skall bygga ett hus åt ho­­­nom. Det är ju Herren som har hämtat ho­nom från be­tes­mar­ken, givit honom seger över hans fiender och gjort honom till konung.

Ändå förkastas inte Davids tankar helt och hållet. Ett hus skall byg­­­gas. Den som får bygga det är Salomo, hans son.

Huset blir en symbol för något mera än byggnaden, för själva riket.    

Löftet talar dessutom om ett ”evigt” rike. Inte ens när kungarna efter David sviker är löf­tet uttömt. Vi hör det långt senare, i ängelns ord till Maria. Hen­nes son skall vara en ättling av David och inta hans tron.

Det rike som David grundade pekar fram emot det ”Guds rike” som Je­sus för­kunnar och personifierar, ett ”kungadöme som skall bestå till evig tid”.

Detta rike byggs upp genom Guds ord. Jesus beskriver sig själv som en såningsman.

Ordet rymmer just den kraft som skymtar fram i löftet till Da­vid: ”Her­­­ren skall bygga ett hus åt dig”. Jesus sår ut sitt ord, sig själv.

Ordet når sin kulmen i den heliga eukaristin, i Da­vids och Ma­rias efter­följd, i dem som ”tar ordet till sig”.