– Apg 9:1-22 Ps 117 Mark 16:15-18 –

Ljuset på Damaskusvägen förvandlade Paulus liv. Han blända­des, men fick tillbaka synen och därtill förmåga att se hela tillva­ron i det ljus som bländat honom. ”I ditt ljus ser vi ljus.”

Kan vi se det Paulus såg? – Inte direkt, men det skymtar fram i hans undervis­ning och i hans liv.  

Hans undervisning är hisnande och fylld av paradoxer, men inte alltid lätt­begriplig. Han kan inte dölja sin vältalighet, men den är av an­nat slag än den gängse, bländande, ibland bitande, men också ömsint. Ett annat ljus skymtar fram.

Hans eget liv återspeglar det ljus han såg på Damaskusvägen.

Paulus ”glömmer det som ligger bakom honom och sträcker sig mot det som ligger framför”.

Jo­han­nes Chrysostomos säger: ”Ingen har bättre än Paulus visat vad männi­skan är, vilken värdighet vi har och vilken dygd detta vä­­­sen är i stånd till”.

När han var nära döden uppmanade han andra att dela hans glädje över detta. Han gläds åt ”svaghet, misshandel och nöd”. Han tar motgångar och fiender i sin tjänst och kal­lar det ”rättfär­dig­he­tens vapen”.

Han visar sin svaghet och berättar öppet om den. Men något nytt har tillkommit. Han är slagen till marken, men inte för­lo­rad. Döen­de, ändå lever han.

Han blev gisslad, hånad och förbannad, men kallar sitt liv ett se­ger­tåg. Han sökte mera förnedring och förakt än vi söker ära och erkännande, mera fattigdom än överflöd, ansträngningar mer än andra söker vilan.

Endast en sak flyr han från: att kränka Gud. Han bar inom sig det ljus som övervinner allt mörker: kärleken till Kristus.

Antingen vänder vi oss bort från ljuset eller också följer vi det.

”I ditt ljus ser vi ljus.”