– 4 Mos 24:2-7,15-17a Ps 25:4-9 Matt 21:23-27 –

Den heliga Lucia hade enligt legenden avgett trohetslöfte till Kristus. Det kostade henne livet, när hennes familj försökte gifta bort henne och den tilltänkte brudgummen kände sig kränkt. Vad hade Jesus för full­makt att ta emot hennes löfte och binda henne vid det?

När Jesus hade rensat templet får han den frågan: ”Vad har du för full­makt att göra detta?”

Vem har full­makt att tala och handla i Jesu namn? Vem kan vi lita på?

De som ifrågasatte Jesu fullmakt, avvi­sa­de också Jo­hannes Dö­paren. De två hänvisar till och bekräftar varandra. Den som avvi­sar lagens krav, gör sig blind för nåden. 

Därför lämnar Jesus frågan obe­svarad. Ett svar ha­de bara befäst otron hos dem som ställde frågan.  

Bileam, han som slog sin stackars åsna (4 Mos 22), var ara­mé, men be­kände sig till Israels Gud och hade rykte som profet. Han kan ba­ra säga ”det Herren lägger i hans mun”.  

Nu har han ”hyrts in” av araméerna för att för­banna israeliterna när des­­sa pas­serar araméernas land på väg till det utlovade lan­det. I stäl­let väl­signar han Is­rael, och väl­signelsen kul­mine­rar i en pro­fetia: ”En stjär­na stiger fram ur Ja­kob, en spira höjs i Isra­el”.

Kyrkan har känt igen orden som en pro­fetia om Messias, men en­­­dast tron kän­­ner igen den.

Tron hindras av förutfattade meningar, ofta kombinerat med ovil­ja att ändra sitt sätt att leva.

Bileam är ett exempel på att de som står utan­för kyrkan ibland ser kla­­rare. De vise männen är det kanske tydligaste exemplet. Kanske hade de hört talas om Bileams profetia om stjärnan över Jakob.

Tro är en gåva som inte kan presteras eller pressas fram, men den kan hindras. För den som inte vill omvända sig hjälper inga argument.

Ett första steg är att be om klarsyn och om villighet att vända om.

”He­rre, visa mig din väg och gör mig villig att följa den.”