– Ef 2:19-22 Ps 19:2-5 Luk 6:12-19 –

”Genom apostlarna har vi lärt känna dig”, bad vi i kollektbönen. Apostlarna, och bara de, har förmedlat tillförlitlig kunskap om Her­­­ren. Utan den kunskapen navigerar människan i blindo. Jesus säger om den full­makt han gett dem: ”Den som hör er, han hör mig”.

Men arvet från apostlarna är inte bara tillför­litliga vitt­nesbörd och sund lära, inte bara en ”lärosuccession”. Paulus talar om en ”bygg­­­­nad” som har apostlarna och profeterna som grund.

Apos­teln säger att bygg­naden ”vä­­xer upp till ett heligt tempel i Her­ren, en andlig bo­ning åt Gud”. Arvet från apostlarna, den apostoliska successionen, förmedlar både lära och liv. 

Innan Jesus utvalde de tolv apostlarna bad han natten igenom till Gud. Den apostoliska kyrkan växer fram ur den unika och per­son­liga rela­tio­­­nen mellan Fadern och So­nen. Kyrkan känner igen denna relation som en person, den helige An­den.

Kyrkans apostoliska ämbete är därför något vida mer än en funk­tion el­ler en ordningsfråga, som kan ändras av vilken orsak som helst.

Kyrkan är ett tempel för den helige Ande. Hennes synliga och mänskliga utsida kan inte skiljas från hennes osynliga och and­liga insida.

Vi ser det när den sto­ra folk­massan trängde sig fram för att röra vid Jesus – ”ty det gick ut kraft från honom”. De rör vid hans kropp, den mänskliga utsida som rymde den gudomliga insidan.

Kyrkans yttre synliga sida, hennes Skrifter, hennes apostoliska ämbete och alla hennes sakra­ment, rymmer och förmedlar hen­nes inre osynliga kraft, den he­li­ge Ande.

Jesus ”hämtade” den kraften när han natten igenom bad till sin Fa­der. Han gav den vidare till sin apostoliska kyrka.

Kyrkan förmedlar den kraften – för att människan och den mänsk­liga familjen skall botas, helas och gu­dom­liggöras.