– Rom 8:1-11 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 13:1-9

Det åttonde ka­pitlet i Romarbrevet är dess teologiska höjdpunkt. Paulus in­leder med en proklamation: ”Det blir ingen fällande dom för dem som tillhör Kris­tus Jesus.”

Den nöd och oförmåga som aposteln vittnade om i sjunde kapitlet får nu sitt svar: ”Det som lagen inte kunde göra, ef­ter­som den kom till kor­ta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud.”

Gud gjorde det i Kristus, genom hans död och uppståndelse, historiens och universums vänd­punkt. Detta Kristi verk implanteras i männi­skan genom den helige Ande. Det köttsliga sinnelaget viker undan för dem som lever i Anden.

”Han som har uppväckt Kristus från de döda skall göra också era död­liga krop­par levande genom att hans Ande bor i er.” Kristi uppståndel­ses kraft tar, genom hans An­de, sin boning i de troendes dödli­ga krop­par.

Varför märker vi då så lite av detta nya, både bland kyrkans högsta re­presen­tanter och i det egna livet?

Några har inte upptäckt eller fått veta om det nya. De kämpar fort­far­ande un­der lagen. De anpassar sig efter världens krav och efter vad de lyckas med ge­nom egen ansträngning. Tron förvanskas till ett moraliskt projekt. Det är li­be­ralernas öde.

Andra försöker stiga rakt in i Andens nya liv och hoppar över sjunde ka­pitlets kamp. Det går en tid, men inte i längden. Också de anpassar sig. Det är svär­me­andar­nas öde.

Några känner igen Kristi röst i trädgårdsmästarens bön för det fikonträd som inte bar frukt: ”Låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och göds­la”. Det är de ödmjuka.

De leds av jungfru Maria, men utmärker sig inte. De gör det vanliga i rätt­fär­dighet, frid och glädje.

Vi firar den heliga eukaristin för att vår omvändelse skall fullbordas.

Med Maria säger vi vårt Amen: ”Må det ske med mig som du har sagt.”