– 2 Tim 4:9-17a  Ps 145:10-13b,17-18 Luk 10:1-9 –

Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 icke-judiska folk. Lukas berättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar ytterligare 70 (eller 72) för sitt upp­drag. I Apostlagärningarna berättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk.

Herren skickar ut lär­jungarna ”två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig”. Gregorius den store ser ett mönster.

Först kommer förkunnaren, sedan kommer Herren: ”Her­ren följer näm­li­gen efter dem som för­kunnar honom, ty predi­kan går före och så kom­mer Herren till vår själs boning”. Gre­gorius fortsätter: ”För­­ma­ning­ens ord löper före honom och ge­nom dem tas san­ningen emot i själen”. Pau­­lus skall senare säga: ”Tron bygger på förkunnelsen”.

Det rymmer två kritiska moment, egentligen två mysterier.

Dels – den som predikar måste vara sänd av Gud. ”Bed skör­dens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Men Gregorius säger (det låter som en suck) att ”Värl­­­­­­den är full av präster, men att man säl­lan finner en arbetare”. Det är de präster som ”inte uppfyller vad som hör till äm­be­tet”. De är otrog­na den Herre som har sänt dem. De saboterar Guds verk.

Dels – sanningen måste ”tas emot i själen”. Människan kan av­visa den helige Ande. Det är de som hör utan att höra. De som inte hör med hjär­tats öra. Den tillbjudna friden vänder då till­ba­ka till den som erbjudit den.

Därför ber vi Herren både att han sänder trogna arbetare till sin skörd, och att människan inte står emot den Helige Andes verk.

Lukas talar mycket om Andens roll. Han målar Guds milda barmhärtig­het i händelser, ord och liknelser. Han berättar grundligt om Marias roll, hon som bevarade i sitt hjärta och som trodde.

”O du helige Ande, kom, styr dina förkunnares ord och tänd i dina tro­endes hjärtan din kärleks eld.”