– Rom 2:1-11 Ps 62:2-3,6-7,9  Luk 11:42-46 –

Redan i början av sitt väldiga Romarbrev behandlar aposteln slu­tet av allting.

”Gud skall löna var och en efter hans gärningar, ju­den främst, men också greken”. Inför den slutliga domen blir alla människor fullkomligt jämli­ka. ”Gud gör inte skill­nad på människor.”

”Gud dömer rättvist.” Var och en skall dömas efter den in­sikt han har fått. Hedningen har skapelsens bok att läsa i. Genom sitt sam­­­vete vet han att det finns skillnad mellan rätt och fel. Domen följer när han vänder ”ryggen åt sanningen och följa orät­ten”.

Juden har dessutom fått kunskap genom lagen och profeterna. När han föraktar och dö­mer hed­ningarna vän­der han ”ryg­gen åt sanningen”.

Ännu mera skall detta gälla de kristna, som fått del av det evan­ge­lium som Paulus förkunnar.

Det förpliktar honom att hålla fast vid den katolska tron, mäs­san, bö­nen och kyrkans bud, men utan att glömma ”rättvi­san och kär­le­ken till Gud”.

”Ni skall göra det ena utan att därför försumma det and­ra.” Kärle­ken behöver tron och tron fullbordas i kärleken.

Gud har förenat det som ytterst är en gåva, den av kärle­ken for­made och fullbordade tron.

Den rättvisa domen faller över den som avvisar den gåva han har fått. Människan skall dömas efter sitt förhåll­an­de till nåden. Do­men är obönhörlig och slutlig, evigt liv eller eviga straff.

Paulus vädjar till både eftertanke och känsla: ”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du in­­­te att hans godhet vill föra dig till omvändelse”?

För att omvändelsen skall fullbordas firar vi den heliga eukaristin.