-Joel 3:12-21 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Luk 11:27-28 –

”Herrens dag är nära.” Det är den röda tråden i profeten Jo­­els kusligt allvarliga budskap. ”Solen och månen förmörkas, och stjär­­norna mister sitt sken.”

Men budskapet har en fortsättning, som sekulära un­der­gångs­pro­­feter saknar. Dessa kan väcka insikt och leda till nödvändiga åtgärder som förlänger vårt liv på jorden.

Men de väcker också ångest. De känner inte det gudomliga hop­pet. Här be­hövs förmågan att skilja mellan andarna. Här behövs de sanna profe­­terna.

Joel säger att lien skall gå, att skörden är mogen – en bild för Guds slutliga och rättvisa dom. Men bergen skall också drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk – en bild för det som tron på domen be­­reder väg för. 

Det slutliga föregrips och börjar redan nu. Det vi kallar hopp. En kvin­na som lyssnar till Jesu ord prisar de bröst som han har di­at. Hon får svaret: ”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det”.

Den som lyssnar med hjärtats öra kan gripas av en slags födslo­vånda. Ett nytt liv föds fram. Hoppet om att Gud har sista ordet.

Det är vad som drev den heliga Ingrid av Skänninge att bereda väg för Sveriges första kvinnliga domini­kan­konvent.

”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det”.

”Herrens dag är nära.”