– Neh 8:1-4a,5-6,7b-12 Ps 19:8-11 Luk 10:1-12 –

Hieronymus var ett språk­geni och fick god utbildning. Han lärde sig älska de latinska klassikerna, men i en vision förstår han att det för honom blivit ett slags avguderi.

Han gjorde sträng bot och levde en tid som eremit i Syrien där han också lärde sig hebreiska. Han kallades tillbaka till Rom och blev på­ven Dama­sus sekreterare.

Mest känd är han för sin över­sätt­ning av bibeln till latin, den så kallade Versio Vulgata. Det var under denna tid som latinet er­satte gre­kiskan som kyrko­språk.

Hans asketiska ideal gjorde så småningom livet i Rom omöjligt. Han fann en plats i Betlehem, där han också grundade kloster. Själv levde han i en grotta i närheten av Födelsekyrkan.

Han var hetlevrad och ofta polemisk i sina skrifter. Samtidigt var han lycklig i sin grotta över närheten till Herren i hans ord. Han säger: ”Den som inte känner Skriften, känner inte Herren.”

Drivkraften i hans umgänge med de heliga skrifterna var gläd­­jen, ”en ljuv och levande känsla för varje ord”.

Eller som folket i första läsningen, när prästen Ezra läste ur Mo­ses lagbok för dem. Först reste de sig och ropade: ”Amen, A­men”, med uppräckta händer. Sedan böjde de sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot jorden.

Låt oss ivrigt lyssna och läsa så att vi med profeten kan säga:

”När jag fick dina ord blev de min föda, ja, dina ord blev mitt hjär­tas fröjd och glädje”.

I evangeliet sänds de sjuttiotvå ut för att bereda väg för Herren.

”Guds rike är snart här”.

Ordets liturgi kulminerar i den heliga eukaristin.