– Kol 2:6-15 Ps 145:1-2,8-11 Luk 6:12-19 –

”Det gick ut kraft från honom.” 

Paulus förklarar hur det är möjligt att kraft går ut från en männi­ska. ”I honom har hela den gu­domliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning.”

Psaltaren sjunger: ”En gång har Gud talat”.

Hela Guds fullhet har förkroppsligats i ett enda ord. Ett ord som blivit människa.

Vi kan ana varför Kyrkan under de kristologiska striderna på 300-talet kämpade med näbbar och klor för att detta ord inte skulle för­­vanskas, vantolkas och förlora sin kraft. 

”Bedrägliga och tomma vishetsläror” får inte ta över, de som ”byg­­­ger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus”. De fanns då och de finns idag, i olika förklädnader.

Ofta ställer de krav på instämmande i det för dagen korrekta. Kli­matkrisen beskrivs i alltmer ”religiösa” termer. Kraven mås­te tåla förnuftig prövning. Den som ställer krav måste kunna legitimera sig.  

Vår tro är att Kristus legitimerade sig på korset. Han fick det namn som står över alla namn.

För att se klart och handla rätt blir det allt viktigare, inte bara att tänka rätt, utan att på allvar göra oss av med ”den syndiga krop­pen”. Det be­va­rar oss i friheten och friden.

Följ honom, lyd honom och lid med honom. Tag skydd i honom. För att genomskåda, avväpna och befrias från ”härskarna och mak­ter­­na”.

Aposteln säger: ”lev då i honom”. Vi gör det i den heliga eu­ka­ristin. 

”Det går ut kraft från honom.”