Kortpredikan S. Ignatius av Loyola, präst
– 3 Mos 25:1,8-17 Ps 67:2-3,5,7-8 Matt 14:1-12 –
Den sjunde dagen var sabbatsdag, en dag för vila och en påminnelse om att både människan och naturen var skapade av Gud. Det sjunde året skulle jorden ha ”sabbat” och vila från sådd och skörd.
Det fyrtionionde året, sju gånger sju år, med året räknat som en vecka, såg man fram mot det femtionde året, vilket firades som ett jubelår. De som ådragit sig skuld och fått lämna sin egendom i betalning skall återfå sin arvsbesittning.
Sannolikt har det knappast praktiserats bokstavligt, men påminnelsen var viktig. Den gav en skymt av paradiset. Också marken får vila, den mark som folket bara har till låns, eftersom den tillhör Herren.
Motsatsen, den exploaterade och sjuka skapelsen, har sin källa i människan, skapelsens krona, när hon låter sig exploateras av synden.
Herodes hör talas om Jesus, men tror att Johannes Döparen har uppstått från de döda. Han förföljs av dåligt samvete, eftersom han ju har låtit halshugga Johannes, som påtalat hans synd att leva med en kvinna som inte var hans hustru.
Här bryter det nya fram. Johannes Döparens martyrium hör till evangeliet, eftersom det pekar fram mot Kristi påsk och vittnar om den nya skapelsens jubel, antydd i ”jubelåret”. Men endast det rena hjärtat ser och kan glädja sig.
Ignatius lärde sig genom egen erfarenhet att skilja mellan andarna och se klart. Genom att läsa om helgonens liv, som ofta var krävande och vars liv ofta slutade i martyriet, erfor han den goda eftersmaken, frid och glädje. Till skillnad från riddarromaner, som kunde vara njutbara och spännande för stunden, men lämnade leda och missmod efter sig.
Benedictus säger att sysslolöshet är själens fiende. Den leder lätt till leda och missmod. ”Därför bör bröderna på bestämda tider ägna sig åt arbete med sina händer, likaså åt andlig läsning på bestämda tider.” Båda kräver viss möda, men frukten är glädje och ny kraft.
Ignatius säger att allt skall ske ”till Guds större ära”.
Benedictus säger: ”För att Gud skall förhärligas i allt”.
Helgonen motsäger inte varandra.
”Låt oss med dem för ögonen kämpa den goda kampen här på jorden, så att vi med dem får segerkransen i himlen.”