2 Mos 14:21-15:1 2 Mos 15:8-10,12,17 (Resp.ps.) Matt 12:46-50

”Mose sträckte ut sin hand över havet”. Vattnet drevs undan med en stark vind och folket kunde gå torrskodda tvärs igenom havet.

Också Jesus sträckte ut sin hand. Han visade på sina lärjungar och sade: ”Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor”.

Predikanten hörde till dem som denna dag för 46 år sedan fick avlägga de högtidliga bene­dik­tinska löftena (professen). Det sked­de i Ös­tanbäcks kloster i Svenska kyrkan och högtiden fi­rades som pro­feten Elias dag, enligt östlig tradition.

Vägen ledde vidare in i katolska kyr­kans fulla gemenskap och hon firar idag Islands skyddspatron, den helige Thorlak, som ka­nonicera­des av isländska alltinget år 1193.

Det ledde också till den katolska prästvigningen som ger den vigde fullmakt att sträc­ka ut sina händer över gåvorna på altaret och fira påskens mys­te­rium, övergången genom död till liv.

En benediktinsk profess liknar det uppbrott som Israels barn gjor­de när Herren förde dem ut ur Egypten. Men kallelsen känner ock­så igen sig i Jesu ord till sina lärjungar om att göra den him­melske Faderns vilja.

Det gör munken blottställd. Hans tröst är att professen också är en bön, ”tag emot mig Herre, efter ditt löfte”, en bön i hoppet om att inte kom­ma på skam. Som påven Franciskus gör, ber jag om era förböner.

Låt oss nu tillsammans på nytt gå ge­nom Röda havet i påskens eukaristiska mysterium.