– 1 Mos 18:1-15 Luk 1:46-50,53-55 (resp.psalm) Matt 8:5-17 –

”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak.”

Ändå gör Herren det, genom sitt ord. Hans eviga ord hindras inte av ge­o­grafiska avstånd. Det går in under officerens tak. Hans tro är stark och hans tjänare botas.

Herren gick in under trädets skugga vid Abrahams tält. Han över­vann både Abrahams och Saras tvivel och gav dem löftet om en son.

Han gick in under människans skugga när han blev människa i Ma­rias skö­te.  

Han gör det i genom sitt ord och i varje eukaristi. Men endast tron upp­täcker det.

Officerens tro gör till och med Jesus förvånad. ”Säg bara ett ord så blir pojken frisk”.

Själens vankelmod botas när den gör Herrens ord till sina ord. Hon kan sä­ga till de onda tankarna som officeren kunde säga till sina tjänare: ”Gå!” Till de tankar som gör mig upprörd, självömkande eller uppgiven.  

Kanske luras tankarna av de många syndafallen, som gör mig andligen ”gammal”. De tänker som Sara: ”så gammal som jag är”. Tankarna sät­ter gränser för Guds förmåga.

Tron säger till de goda tankar­na: ”Kom!” Det räcker inte med att stå emot det onda. Människan behöver hjälp av goda tankar.

Den sjuka viljan hämtar kraft från Guds ord. Dag och natt mediterar hon över dem. Hon läser profetens ord: ”Ännu när de blir gam­la skjuter de skott”. Eller ordet till Sara: ”Är något så underbart, att Her­ren inte skulle förmå det?”

Orden är oss givna för att bota vår splittrade och vankelmodiga vilja. Tron upplyser förståndet och människan ser vilken kraft som lagts i hennes hän­der. Viljan får ny kraft och kan storma murar.  

Kyrkan vet det. Hon har lärt det av Ma­ria: ”Må det ske med mig efter ditt ord”. Eftersom hon inte är ren som Maria upprepar hon den hed­niske officerens ord i varje euka­risti:

”Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min själ helad”.