– 2 Kor 12:1-10 Ps 34:8-13 Matt 6:24-34 –

”Se på himlens fåglar, se på ängens liljor. Gör er inga bekymmer.”

Jesus uppmanar oss att se. Se, för att befrias.

Världsliga bekymmer gör människan bunden och ofri. Orsaken är att hon sän­ker blicken och begränsar synfältet.      

Jesus uppmanar oss: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet”. Det hög­sta goda är ingen fiende till det näst högsta, Guds goda skapelse. Men det högsta måste vara det första. ”Sök först… så skall ni få allt det andra också”.

Paulus, även om han skriver som om det vore någon annan, har fått se in i det högsta goda, han blev ”uppryckt till paradiset”.

Men han har fått en ”tagg som sticker honom”, nå­got slags han­dikapp eller li­dande. Han har fått det för att in­te förhäva sig över vad han sett. Trots bön om befri­else får han ha kvar sin ”tagg”. Det svar han fått är: ”Min nåd är allt du be­höver”.

Nåden, försmaken av Guds rike, gör att han kan härda ut. Han kan till och med gläd­jas över ”svag­heter, föro­lämpningar, svårigheter, för­­följelser och nöd, när det är för Kristi skull”.

Den helige Romuald grundade och reformerade en rad italienska kloster på tusentalet. Han blev upphov till kamaldulenserna, en gren på det benediktin­ska trädet. De försöker förena det gemensamma (cenobitiska) livet med det eremitiska.

De som prövats i det gemensamma livet kunde gå vidare och leva i eremitisk avskildhet. Också Benedictus nämner det.

Inte som en flykt undan människor. Eremi­ten bär med sig alla and­ra i sin av­skildhet med Gud. Det eremitiska ses som en fullbordan av det ce­no­bitiska.  

Det är samma rörelse mot slutmålet som när glädjen över skapelsen pekar mot dess fullbordan i Guds rike. Något liknande gäller nå­den, som gör Paulus fri också i yttre svårigheter.

”Sök först Guds rike”, sade Jesus.

”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”, säger Benedictus.

Den heliga eukaristin är ett koncentrat av hela skapelsen och hela tron, men den för­vandlar och pekar vidare mot den nya skapelsen, Guds rike.