Kortpredikan
– 2 Kor 3:15-4:1, 3-6 Ps 85:9ab-14 Matt 5:20-26
”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.”
Det tredje kapitlet i andra korinthierbrevet har, med början hos Origenes, varit vägledande för kyrkans sätt att läsa den heliga Skrift och göra det på ett andligt sätt. En slöja för våra ögon måste lyftas bort så att vi kan se.
Människan behöver få synförmågan tillbaka för att se det hon är skapad till, för att se ”Herrens härlighet”. Det börjar i hjärtat. Paulus sade att ett ljus hade ”lyst upp hans hjärta”.
Människan ”förvandlas och förhärligas” av det hon ser. Aposteln kallar det ”frihet”.
Det ljuset sprider sig. ”Kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus”. Källan till all evangelisation.
Det som hindrar kallar aposteln för en ”slöja över hjärtat”. Människan ser inte om hon inte ser med hjärtat.
Cassianus säger att vrede och dömande tankar förblindar. Bönen blir omöjlig.
Blindheten binder och fängslar. Motsatsen till frihet. Ingen slipper ur detta fängelse innan hon ”betalt till sista öret”. Ordet antyder skärseldens luttring och rening.
Botemedlet, den andliga smörjelsen, är att ”vända sig till Herren”. Till dess att ”slöjan tas bort”.
Förvandlingen sker genom läsning av Guds ord och i den heliga eukaristin. För att vi skall se och förvandlas och bli lika honom som vi ser.
”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.”