Kortpredikan – SS Charles Lwanga och följeslagare, marty­rer

– Tob 6:10-11; 7.1,9-17; 8:4-7 Ps 128:1-5 Mark 12:28b-34 –

Tobias är ivrig att fullborda sitt ärende och få Sara till hustru. Sju män har dött på bröllopsnatten, men Tobias använder de verktyg han fått genom Rafael och fienden drivs på flykten. (Läs gärna To­­bits bok i sin helhet.)

Sju män? Det låter nästan makabert. Inför sådana händelser eller ord spanade ofta kyrkofäderna efter en djupare me­ning.

Tobias blir Saras åttonde man. Den första skapelsen fullbordades på sju dagar. Är det den nya skapelsen och det nya förbundet som skym­­tar fram?

Det som händer med Tobias, kunde man om det säga det Jesus sä­ger till den skriftlärde i evangeliet: ”Du har inte långt till Guds ri­ke”. Han har frågat om det viktigaste budet och instämmer i Jesu svar att det dubbla kärleks­budet är det viktigaste budet av alla. Man­nen är inte långt från Guds rike.

Martyrerna i Uganda år 1886, Charles Lwan­ga och hans följesla­gare, bekräftar detta bud i handling. De brändes till döds av en ung höv­ding, sedan de vägrat att lå­ta sig utnyttjas till otukt. De gör det utan klagan och med bön för sina bödlar. Guds rike blir synligt.

De förenades med martyrerna från den tidiga kyrkans tid, låt vara i norra Afrika, vilka pri­sades av Augustinus och Chry­sostomos. På­­ven Paulus VI förundra­des över detta när han helgonförkla­ra­de de ugandiska martyrerna år 1964.

Idag är det Afrikas kyrka som ger mod åt ett trostrött Europa.

Martyrernas föredöme är oss givet för att ingjuta mod i oss. Det är vad Sara får höra: ”Fatta mod, min dotter. Måtte himlens herre ge dig gläd­je efter all din sorg. Fatta mod, min dotter”.

Också den rättfärdige syndar sju gånger om dagen. Då behövs mod för att driva ut missmodet och resa sig igen, i förtröstan på Guds barmhärtighet. ”Fatta mod, min dotter/son!”

Därför firar vi den nya skapelsens måltid. Guds rike är nära.