Kortpredikan – SS Charles Lwanga och följeslagare, martyrer
– Tob 6:10-11; 7.1,9-17; 8:4-7 Ps 128:1-5 Mark 12:28b-34 –
Tobias är ivrig att fullborda sitt ärende och få Sara till hustru. Sju män har dött på bröllopsnatten, men Tobias använder de verktyg han fått genom Rafael och fienden drivs på flykten. (Läs gärna Tobits bok i sin helhet.)
Sju män? Det låter nästan makabert. Inför sådana händelser eller ord spanade ofta kyrkofäderna efter en djupare mening.
Tobias blir Saras åttonde man. Den första skapelsen fullbordades på sju dagar. Är det den nya skapelsen och det nya förbundet som skymtar fram?
Det som händer med Tobias, kunde man om det säga det Jesus säger till den skriftlärde i evangeliet: ”Du har inte långt till Guds rike”. Han har frågat om det viktigaste budet och instämmer i Jesu svar att det dubbla kärleksbudet är det viktigaste budet av alla. Mannen är inte långt från Guds rike.
Martyrerna i Uganda år 1886, Charles Lwanga och hans följeslagare, bekräftar detta bud i handling. De brändes till döds av en ung hövding, sedan de vägrat att låta sig utnyttjas till otukt. De gör det utan klagan och med bön för sina bödlar. Guds rike blir synligt.
De förenades med martyrerna från den tidiga kyrkans tid, låt vara i norra Afrika, vilka prisades av Augustinus och Chrysostomos. Påven Paulus VI förundrades över detta när han helgonförklarade de ugandiska martyrerna år 1964.
Idag är det Afrikas kyrka som ger mod åt ett trostrött Europa.
Martyrernas föredöme är oss givet för att ingjuta mod i oss. Det är vad Sara får höra: ”Fatta mod, min dotter. Måtte himlens herre ge dig glädje efter all din sorg. Fatta mod, min dotter”.
Också den rättfärdige syndar sju gånger om dagen. Då behövs mod för att driva ut missmodet och resa sig igen, i förtröstan på Guds barmhärtighet. ”Fatta mod, min dotter/son!”
Därför firar vi den nya skapelsens måltid. Guds rike är nära.