– Apg 15:7-21 Ps 96:1-3,10 Joh 5:9-11 –

”Bli kvar i min kärlek.”

Bilden av vinträdet finns i bakgrunden även om den inte nämns. Gre­nen måste bli kvar i vinstocken för att bära kärlekens frukter.

Lukas berättar om hur hedningarna skall ympas in i samma vinstock. Frå­­gan om de skulle om­skäras blev föremål för en lång överläggning. Pet­rus börjar inte med att tala, utan med att lyssna. Som när abboten lyss­nar till alla bröder i en viktig fråga som måste av­göras.

Därefter berättar Petrus om händelsen med Cornelius. Han kunde själv vittna om att Gud inte gjorde skillnad mellan judar och hedningar. Så får Paulus och Bar­nabas berät­ta om samma erfarenhet. Alla tiger och lyssnar. Till slut kan Ja­kob sum­­mera och även ta hänsyn till de judekristna som behövde tid för att för­stå det omvälvande nya.

Petrus har redan formulerat kvintessensen i beslutet: ”Det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de”.

Det Lukas berättar är utsidan av denna hur denna nåd förmedlas. In­sidan anar vi i bilden av vinträdet, där saven får grenen att bära frukt. Det är den nåden som får martyrer­na att ge sina liv och den orättvist be­handlade att reagera med tålamod.

”Bli kvar i min kärlek.” – Nåden gör allt, men slår inte ut människans frihet. Hon kan hela tiden hand­la annorlunda: dra sig undan, gå bort, lägga händerna i knät, somna på sin post, låta sig fångas av klagan och självöm­kan…

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek.” I grunden finns det ingen motsättning mellan Jesu bud och kärleken.

Men något nytt har tillkommit. Jesu bud är fyllda av nåd. Av en mild men för­vandlande kraft. Utgjuten i våra hjärtan.

Jesu ord kulminerar i löftet om den fullkomliga glädjen. Hans glädje i oss. Han hade ju sin glädje och lust i att göra Faderns vilja. Den gläd­jen vill han ge sin kyrka och sina lärjungar.   

Vi firar den heliga eukaristin och lyder i tro. 

”Bli kvar i min kärlek.”