– 1 Mos 12:1-4 Ps 16:1-2,5,7-11Joh 17:20-26 –

Instängda av pandemin bryter vi oss ändå ut och firar Bene­dic­tus´ himmelska födelsedag, hans övergång, lat.  tran­si­tus, till den fulla och him­melska verk­ligheten. Det är Benedictus´ påsk.

När Benedictus förstod att dö­den nalkades, lät han sig föras till kyr­kan där han tog emot kommunio­nen. Med lyfta händer och stödd av si­na brö­der, som Mose, över­lämnade han sin ande.

Det kan han göra eftersom han som Abraham redan har brutit upp från land, släkt och hem. Munkarna läste det som att leva oberoende av ägodelar, världsliga tänkesätt och själviska behov. Ingenting bin­der ho­nom. Han är fri.

Jesus lyfter blicken mot himlen och vittnar om denna frihet: ”Fader jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet. Den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem”.

Munkfadern ger i sin regel vägledning för hur hans bröder skall nå denna frihet. I det avsnitt som läses idag i alla benediktinkloster världen runt står det: ”Ingenting får således gå före gudstjänsten”. Samma verb använder han i ett tidigare kapitel: ”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”.

Denna prioritering isolerar inte bröderna från omvärlden, men ger dem möjlighet att umgås med de jordiska tingen, med tiden, krop­pen, verktygen, gästerna, medierna etcetera. När det första kommer först hittar allt det andra sin riktiga plats. Den yttre goda ordning­en blir en hjälp att bevara hjärtat rent.

Samtidigt skärps hjärtats inre kam­­p. När bönen glöms bort går det mes­ta snett, inte minst i tankarna. Bönen kan egentligen aldrig upp­höra.

Vad gör ni i klostret? Ett svar är: ”Vi faller och vi reser oss, vi faller och vi reser oss…” Det är att dagligen fira påsk, stödda av bröderna och av Benedictus´ ”övergång”, hans transitus.

---

[1] Festen var egentligen i går, men eftersom det var en söndag firas den idag.