Kortpredikan
– Jer 11:18-20 Ps 7:2-3,9b-12 Joh 7:40-52 –
”Aldrig har någon människa talat som han.”
Tjänarna som sänts ut för att gripa Jesus kommer tillbaka tomhänta. De blir själva gripna, av hans ord.
Översteprästerna och fariséerna som sände ut dem hade sin mening om Jesus klar. Tjänarna som sändes ut hade fortfarande kvar sin förmåga att lyssna, utan fördomar.
Diktaturer tar makten över medier och stryper kritiska och oppositionella röster, kanske placeras de i ”omskolningsläger”. Den taktiken har de, utan att veta om det, lärt sig av djävulen, som är ”lögnens furste”.
I det ideologiska krig som pågår handlar mycket om vilka röster som når fram till människors öron. Bakom alla mänskliga konflikter pågår ett andligt krig. Kampen mellan honom som kallar sig Sanningen och Lögnens furste.
Redan i begynnelsen hör vi Lögnarens taktik när han sår misstro i människans öra mot vad Gud har sagt: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet…”. Han ljuger.
Nikodemos, som tidigare har sökt upp Jesus, försöker vädja om att Jesus åtminstone borde få en rättvis prövning. Men de som har sin uppfattning klar tillåter inte ens det. På fördomar biter oftast inga argument.
Tjänarna som sändes ut var ”av sanningen”. De känner igen och litar på Jesu röst. Fåren i Jesu hjord ”känner igen” Herdens röst.
Men förmågan att lyssna måste hela tiden bevaras och tränas. Fienden förfinar sina angrepp. Ibland uppträder han som ”ljusets ängel”, citerar bibeln eller förfalskar läran.
Jesus frestades inte bara att förvandla stenar till bröd. De påtagliga köttsliga frestelserna är lätta att upptäcka.
Försåtligare är de frestelser som kommer genom våra tankar, bedrövelse, uppgivenhet, förmätenhet, högfärd… Därför säger aposteln: ”Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar”.
Det sker inte genom grubblerier, utan genom att låta tankarna präglas av Guds ord, den sunda läran och av bön. Korsvägen, Den smärtorika rosenkransen, Jesusbönen…
Lärjungen gör då ständigt på nytt den förundrade upptäckten:
”Aldrig har någon människa talat som han.”
