– Hos 14:2-10 Ps 81:6c-11b,14,17 Mark 12:28b-34 –

”Den som är vis, han må ge akt på detta, den som är förståndig må besinna detta.”

Profeten Hosea föregriper kärleksbudet, som uppmanar människan att älska Gud ”av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”.

Profeten hjälper oss genom att beskriva Guds kärlek, så att vi kan spegla oss i den. Han vill ”bevisa dem kär­­lek av hjärtat”. Denna kärlek liknar ”ett olivträd i fägring, och doft skall han sprida som Libanon”. Redan hans namn skall vara ”som Libanons vin”.

Han säger inte bara att ”den förståndige må besinna detta”. Han talar ock­så om ”vishet”. ”Den som är vis, han må ge akt på detta”. Och vishet inklude­rar både smak och känsla.

Ordet för vishet, sapientia, har med verbet sapere att göra, vilket betyder sma­ka.

Vi möter det i Regelns kapitel om hållningen vid psaltarsången: ”Lovsjung med vishet”, psallite sapienter. Bedjaren smakar på orden inte bara för att förstå dem. Han vill också få del av ordens ”smak”.

Kärleken, som förvisso måste upplysas av förnuftet och styras av viljan, är inte torr och känslokall, utan fylld av det som bara kan beskrivas med hjälp av våra sinnen, smak, doft och känsel.

Gud vill inte att folket går under, trots allt avguderi. Han vill hela och bota ska­dan. Han vill inte bara att de skall lyda hans bud. Han vill att Israel åter skall ”blomstra som en lilja och grönska som ett vinträd”. 

Det tvåfaldiga kärleksbudet kan bara fullbordas med Guds egen hjälp, det som kallas nåd, det som är den helige Ande, och som förnyar hela människan, ock­så hennes känslor.

En psaltarvers som tidigt i kyrkans liturgi sjöngs vid den heliga kommunionen lyder: ”Smaka och se att Herren är god”.

”Den som är vis, han må ge akt på detta, den som är förståndig må besinna detta.”