– 1 Mos 4:1-15,25 Ps 50: 1-8,16b-17,20-21 Mark 8:11-13 –

När förhållandet till Gud har skadats är steget inte långt till det första brodermordet. Beskrivningen blir som en andra syndafalls­berättelse.

Det är inte historia i vanlig mening. Berättelsen beskriver vad som på­går hela tiden, så att människan kan kän­na igen sig.

Kains onda planer syns i hans mörka blick, medan den som har gott i sinnen ser frimodigt upp.

Syn­den är något främman­de för människan. Synden ”lurar vid dör­ren” men människan bör ”råda över den”.

Traditionen säger att det var avun­dsjuka som drev Kain att dräpa sin broder. Avund rymmer en fruktansvärd och förödande kraft som gör männi­skan sjuk.

Också i Kains svar på Guds fråga var hans broder är, känner vi igen män­ni­skan: ”Skall jag ta vara på min broder?”

Abels utgjutna blod ”ropar” till himlen från jorden. Därav be­teck­ning­en ”himmelsskriande synder”. (Katekesen art. 1867) 

Kains missgärning är större än han kan bära den. Orden beskriver följ­derna av varje allvarlig synd. Människan kan inte befria eller förlåta sig själv.

Kain fruktar att bli fredlös, men han över­ges inte av Gud. Redan här skym­tar Guds barm­här­tiga plan fram. Gång på gång erbjuder han män­niskan nya möj­ligheter att vända om. Allt pekar fram mot ”det eviga för­bundet” i Kristus.

Kyrkan hänvisar och vädjar till Abels offer när hon frambär Kristi blod i det eukaris­tiska offret. (Första eukaristiska bönen) Kristi offer bär och befriar från det som Kain inte kun­de bära.

Den helige Sigfrid beskrivs i Erikskrönikan som ”den som krist­nade Sve­­riges land”. En tradition från 1200-talet säger att han i början av 1000-talet döpte Olov Skötkonung vid Husaby källa i Västergötland och dog som biskop i Växjö.

Sigfrid undervisade om och firade det nya och eviga förbundets offer. För vårt land öppnade han dörren för det som var starkare än förödan­de familje- och stamfejder. Kristi blod ropar om och ger för­soning.

De som har del i Kristi blod får kraft att råda över synden, inte minst avunden, så att hon kan leva i förlåtelse och frid.