– Heb 13:1-8 Ps 27:1,3,5,8-9b Mark 6:14-29 –

Hebreerbrevets avslutande kapitel räknar upp olika kristna dyg­der. När Benedictus räknar upp en lång rad av dem i sin regel kallar han dem ”de goda gärningarnas verktyg”. 

De troende uppmanas att hålla den inbördes kärleken levande. Att visa gästfrihet – gäster kan visa sig vara änglar. De kristna uppma­nas att inte glöm­ma dem som sitter i fängelse eller dem som misshand­las, ”som om det gällde er egen kropp”.

De uppmanas att hålla äktenskapet i ära och den äkta sängen ”obe­­­fläc­kad”. De varnas för girighet. De uppmanas att tänka på församlingens ledare och lärare.  

Maningarna påminner om trons verklighet. Mitt i uppräkningen på­minns de troende om vad Gud har sagt: ”Jag skall aldrig över­ge dig, aldrig svika dig, och därför kan de tryggt säga: Her­ren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta.”

Den heliga Agatha hade fått del av Herrens godhet. Namnet Agatha be­tyder godhet. Den blev en del av henne själv. Hon fick mod och kraft att bevara sin kroppsliga renhet och värdighet.

Hebreerbrevet påminner om trons tröst, också när han för­ma­nar. ”Her­ren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig?”

Agatha blir en motbild till Herodias, Herodes illegitima hustru, som inte kan svälja Johannes Döparens förmaning att deras förhållande var otil­lå­tet, utan begär hans huvud på ett fat.   

Hebreerbrevet har undervisat om Jesu Kristi evigt gällande offer. De troende är infogade i hans uppståndna och levande kropp, källan till och kraften i det liv vi lever tillsammans. Också när vi behöver förmanas.

Vi får del av den kraften i varje eukaristi.

”Jesus Kristus är den­samme i går, i dag och i evighet.”