– Heb 10:1-10 Ps 40:2,4ab,7-8a,10,11 Mark 3:31-35 –

Hebreerbrevet kallar ”lagen” en ”skugga av det goda som skall kom­ma”. Här gäller det särskilt vad lagen säger om djuroffer.

Redan Psaltaren antyder att djuroffer inte var Guds egentliga önskan. De kunde kosta på och påminde israeliterna om att allt som lantbruket gav ytterst var gåvor av Gud. Med en slags gudomlig pedagogik pekar de vidare.

I Hebreerbrevet läggs några verser ur psaltaren i Jesu mun som anty­der djuroffrens fullbordan. ”Brännoffer och syndoffer gladde dig inte… Se, här är jag. Som det står skrivet om mig i bokrul­len har jag kommit, Gud, för att göra din vilja”.

Alla djuroffren sammanfattas och fullbordas när ”Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla”. Det nya är att detta offer sker frivilligt. Jesus frambär sig själv och är därför både präst och offerlamm. Samtidigt sä­ger för­fattaren att ”vi har hel­gats” genom Jesu Kristi offer.

Hans enda offer görs närvarande i varje eukaristi. Teologin har sett off­ret däri att hans kropp och blod görs närvarande skilda från varandra i bröd och vin. Att blodet är skilt från kroppen antyder hans död.

Samtidigt förenas det i den lilla partikel som prästen efter fridshälsning­en låter falla i kalken. En symbol för att kroppen åter får liv i uppstån­del­­sen. Prästen ber tyst: ”Må vår Herres Jesu Kristi kropp och blod, förenade i den­na kalk, ge oss del i det eviga livet”.

Kristi överlåtelse och offer sker frivilligt. Också de troendes helgande sker frivil­ligt.

När den eukaristiska bönen påmint om Kristi offer fortsätter den: ”Må han fullkomna oss till en evig gåva åt dig”.

De troendes helgelse sker i kraft av Kristi offer, som tas emot i den he­lige kommunionen. Kommunikantens ”Amen” tar emot den kraft som förvandlar och stärker människans vilja så att hon med hela sitt liv kan sä­ga: ”Ske din vilja”.

Med Jesu ord: ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor”.