– Heb 7:1-3,15-17 Ps 110:1-4 Mark 3:1-6 –

Hebreerbrevet säger om vår Herre: ”Du är för evigt präst.”

I dagens avsnitt tar författaren hjälp av en gåtfull gestalt i Gamla Testamentet som Abraham mötte vid ett tillfälle, Mel­kisedek. Han var ”kung i Salem och präst åt Gud”. Åt denne Melkisedek ger Ab­­ra­ham tionde och tar emot hans välsignelse.

Han måste alltså vara större än till och med Abraham, trons fa­der. Hans namn betyder ”rättfärdig konung” eller ”fredskonung”, men man vet inget om hans födelse och död. ”Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut”.

Författaren ser det som en profetia om den utlovade Messias, vars inträde i och utträde ur människolivet var osynliga för män­niskoögon: ”Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid”.

I psaltaren bekräftas samma budskap om Messias: ”Du är präst för alltid i Mel­­­­kisedeks efterföljd”. Kyrkan sjunger psalm 110 i sin vesper varje söndag, den dag som fullbordat sabbaten.

I evangeliet hör vi hur Jesus på sabbaten botar en man med för­tvinad hand, medan hans fiender smider planer att röja honom ur vägen. Så sker som vi vet. Jesus frambär sig själv som ett evigt gällande offer. Paulus uttrycker det så: ”Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss”.

I den första eukaristiska bönen nämner Kyrkan tre offer i det förs­ta förbundet. Först Abels och Abrahams offer, sedan ”din över­s­te­präst Melkisedeks heliga och felfria offergärd”.

Alla offer pekar fram mot och fullbordas i Jesu Kris­ti evigt gällan­de offer. Det är detta eviga offer som lagts i Kyrkans händer.

Hon firar och frambär det för att, enligt psalmen, ”alla fiender skall läggas un­der hans fötter”, med början i hans lemmars liv, på väg till målet där Gud för evigt blir allt och i alla.