– Heb 3:7-14 Ps 95:6-11 Mark 1:40-45 –

”Genast försvann spetälskan.”

Befrielsen är för Kristus ett ögonblicks verk. Dopet, den första kal­lelsen/kärleken, avlösningen, kommunionen…

Men tiden går och människan har kort minne.

Det är lätt att förledas och förhärdas, att drabbas av ”andlig skle­ros”. Glömskan kan bli så total att vi känner oss övertygade om motsatsen.  

Människan behöver uthållighet för att inte glömma det som hän­de och som upprepats många gånger.

Låt oss ”orubbligt hålla oss till samma grundval som i början”, manar Hebreerbrevet.

Benedictus citerar förmaningen i prologen: ”I dag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan”.

I prologens slutvers klargörs att uthållighet inte bara, eller ens främst, är en fråga om mänskliga krafter, utan om att ”ha del i Kristus”, om att ”dela Kristi lidanden, så att vi också får del av hans rike”.

Vi hör och ser, firar och smakar det i den heliga eukaristin. Offret fort­sätter i den heliga kommunionen som ger ”del i Kristus”.

Och i det hjärta som bevaras rent.