– 2 Joh v. 5-8 Ps 119:1-2,10-11,17-18 Luk 17:26-37 –

Budskapet i andra Johannesbrevet är detsamma som i det första. Bedragarna är de som förnekar att Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Dessa, sannolikt en gnostisk rörelse, tänkte sig att han bara framstod som människa, men inte var det fullt ut.

Bakom dem står ”bedragaren”, som Johannes kallar ”Antikrist”.

”Den som inte förblir i Kristi lära utan går andra vä­gar, han har in­te Gud.” Medan den som ”förblir i hans lära, han har både Fa­dern och Sonen”.   

Lika energiskt hävdar Johannes kärleken, som är att hålla Kristi bud.

”Ni skall leva i kär­le­ken”, säger Jo­hannes. Den kär­le­­ken har blivit människa i Jesus Kristus.

Mitt i det vanliga livet pågår alltså en urskiljning, trots att livet för de flesta tycks fortgå som det alltid har gjort – ”folk åt och drack, köp­te och sålde, planterade och bygg­de”.

Jesus hänvisar till Noa och Lot. ”Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar”. Eller som på Lots tid, när Sodom förstördes.

Tron vet att sanningen har uppenbarats och att vi därför lever i den yttersta tiden.

Inte för att jaga upp oss eller skrämma oss, men för att bevara oss i hoppet. Utan allvaret, insikten om en yttersta dom, går hop­pet förlorat.

Kardinalen Georg Pell skriver: Christian hope for the triumph of the good requires Jesus’s judgment.

Det kristna hoppet om det godas seger förutsätter (tron på) Jesus som domare.